Våra porträtt - se några exempel:

• Rätt virke för ospårat

• Vargbeskyddaren

Ur Sveriges Natur nr 2007-4.  Text: Anna Froster  Bild: Marcus Elmerstad

Conny Andersson är polisen som blev indian och säger sig spåra bättre än hundpatrullen. Nu nosar han sig fram han på heltid och förföljer tjuvjägare.

Varför blev du intresserad av spårning?

Jag hade jobbat som polis i 20 år och var frustrerad över min egen oförmåga att lösa brott. Det fanns ingen teknisk utrustning som funkade, DNA är alldeles för petigt och svårt att jobba med på stora ytor. När jag hittade en bok om tracking så kände jag direkt att det var det här jag letade efter, att se, känna, lukta sig fram och använda kroppens förmåga som detektor. Jag sökte ett polisstipendium för att åka till Tom Browns spårskola i USA, där jag lärde mig traditionell indianspårning.

Fick du användning för spårningen som polis?

Ja, jag blev specialist inom polisen. Till exempel i helikopterrånet hittade jag flyktvägen från helikoptern som hundpatrullen missade. Jag kröp fram över marken och kände och luktade på den. Ur nytrampad mark kommer det upp vatten som låg kvar i spåren, fastän de inte syntes.

Varför började du patrullera ideellt i Roslagsskogarna?

När medierna hela tiden rapporterade om den grymma illegala jakten mot vargar så kände jag att jag var tvungen att göra något. 2007 jobbade jag som polis i Roslagen och där startade vi APU, Anti Poaching Unit. Namnet kommer från afrikanska grupper som jobbar mot tjuvjägare. Då fanns det inga vargar i Roslagen men 2008 bildades det första vargreviret på 170 år i Stockholms län.

Vad gjorde ni då?

Vi patrullerade förebyggande, ungefär som mammor och pappor på stan. Vi går igenom skogen i ett rutnät och letar efter fällor och giftåtlar. Skogen är full av sånt, för varg och för andra djur som lo och rovfåglar.

Vad fick ni för reaktioner?

Det kom med en gång, flera av oss poliser i APU blev polisanmälda av tjuvjägarna, de sa att vi höll på med hot, skadegörelse och trakasserier. Det gjordes utredningar, men de ledde ingenstans, vi hade ju inte gjort mer än att gå i skogen och observera. Mitt fokus som polis har varit tung kriminalitet och jag känner lukten av maffia på långt håll. När jag känner en hotfull attityd så vet jag att jag är nära. Det är inte ovanligt att en tjuvjägare ställer en traktor över skogsbilvägen när vi är ute och spårar, eller bara står tyst och blänger. Eller kör in med helljus mitt i natten på en gård där det bor en ensam kvinna som är med i APU, och bankar på dörren.

Hur jobbar tjuvjägarna?

En vanlig metod är att lägga ut köttbitar på motorvägen i ett vargrevir och klippa upp viltstängslet. I våras blev en varg dödad på det sättet i Norrtälje. För ett par år sedan hittade jag en köttåtel vid ett uppklippt hål, så jag pratade med Länsstyrelsen och bad dem kolla upp om köttet var förgiftat. De lovade att göra det, men sen frågade jag deras besiktningsman vad de hade gjort. "Näe, inget, det var bara lite skräp". Jaha, var det inget gift i det, undrade jag. "Det vet vi inte, det är så dyrt att skicka på analys så vi måste veta att det är gift i det om vi ska skicka", sa besiktningsmannen. Som också jagar i ett jaktlag i det här vargreviret. Ett jaktlag där ordförande flera gånger skrikit SGT till oss, alltså Skjut, Gräv, Tig.

Han skriker SGT rakt ut, bara så där, apropå ingenting?

Ja, när vi har träffat på honom i skogen och han ser tygmärkena med APU på våra jackor. Han skriker det och går vidare.

Fungerar hoten?

Ja, tyvärr. Jag har många vänner som jobbar som naturbevakare och de blir ofta hotade. Det är skott i luften, besök i hemmet, förlöjliganden i lokaltidningar, sönderskurna bildäck. Jag känner en naturbevakare som köpte massor av bildäck på en gång och fick mängdrabatt. Men de flesta har inte den inre styrkan. Det korrumperar hela systemet när enskilda tjänstemän får ta så mycket stryk.

2012 försvann vargreviret i Norrtälje, vad gör ni nu?

APU har spritt sig över hela landet och vi utbildar fler och fler rangers, ideella skogspoliser. I Norrtälje jobbar vi förebyggande, lagar hålen som klipps upp i viltstängsel, och patrullerar skogarna efter gamla läskiga fällor och åtlar. Det är bara en tidsfråga innan vargarna kommer tillbaka.

Varför sa du upp dig som polis?

Jag jobbar på heltid som spårare nu, mest med att hålla kurser. Det är alltifrån officerare och kriminaltekniker till friluftsfolk och näringslivstoppar vill lära sig att spåra. Förutom själva spårkunskapen är det en slags ledarskapsträning, i att vara närvarande, att observera, att se och inte bara titta.